Firar 35 år med dans

Sune Bergström har varit inblandad i Laduholmsdansen i 20 av 35 år. Foto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

Knappt har Forsbackaborna hunnit plåstra om skavsåren från igår, förrän det är dags att återvända till Laduholmen. Ikväll, fredag, firas 35-årsjubileet för sommardanserna där. Sune Bergström och de andra i Forsbacka IK är redo för dans.

Annons:

Den sista juni drog Black Jack igång årets sommardanser på Laduholmen, som i folkmun kallas Ladis. Dansen fortsätter varje torsdag, tills Casanovas avslutar säsongen den 11 augusti.

Igår, torsdag, stod prisade Sannex för musiken. Ikväll, fredag, tar Martinez över scenen. Deras Sandra Estberg fick årets guldklav i kategorin bästa sångerska.

För att få tag i så omtyckta band gäller det att vara ute i god tid.

– Helst ska man ringa redan i höst, om man vill vara säker på att de är lediga nästa sommar, förklarar Sune Bergström på Forsbacka IK:s kansli.

Han har varit med och ordnat Laduholmsdansen de senaste 20 åren. När han började var de redan en djupt rotad tradition.

Allt började 1981. Då spelade bandet Fernströms för 174 betalande besökare – den finns nedtecknat Forsbacka IK:s kansli.

Den sommaren spelade nio band för en stadigt växande publik.

Intresset fortsatte växa under 80-talet. Besöksrekordet togs den 17 juli 1986, när 1 328 personer dansade till Leif Engvalls.

Så många kan nästan inte ha fått plats, och numera är pub-liken mer passande i storlek.

– Det kommer 250-500 personer varje gång. Det ligger ganska jämnt, fast lite väderberoende är vi, säger Sune.

Dansarna kommer främst från Sandviken, Valbo, Gävle och övriga Gästrikland.

– Sedan finns ju de som följer med orkestrarna genom landet. De kommer i husbil, ligger kvar över natten och fortsätter till nästa spelställe.

Forsbacka IK sköter städning och underhåll på Laduholmen året om. När det är dags för dans, ser föreningen till att allt går som det ska.

– Det ska vara folk i entrén, i kaffekiosken, vakter… Det behövs nog tio stycken. Och Eilert Schröder sköter tekniken så att det blir ljus och ljud. Det vore svårt utan honom.

Lika oumbärligt som ljudet och ljuset, är kaffebrödet i kiosken. På Laduholmen är det hembakat.

– Birgitta Norin bakar varje torsdag. Tre-fyra sorters kakor och smörgåstårta. Det blir rusch till kiosken mellan nio och halv tio, när det är paus i dansen.

På torsdagarna är det fika och läsk som gäller. På Jubileumsdansen blir det andra bullar.

– Då ordnar Forsbacka värdshus servering. Då blir det staket framför kiosken, för det ska vara inhägnat när det säljs alkohol.

De många reglerna för alkoholservering är en av anledningarna till att Laduholmsdanserna -vanligtvis är alkoholfria.

– Och så är vi ju en idrottsklubb.

Och nog verkar det som att fika och musik räcker utmärkt, för danserna går bra.

Inkomsterna därifrån, liksom från tisdagarnas bilbingo på Mariehovs IP, betyder mycket för föreningen som har bandylag i division fyra, fotbollslag i topp i division sex, handbollslag i division två samt innebandylag i både fyran och femman.

Detta trots att idrottshallen är för liten för handbollsmatcher, och bandylaget måste träna i Sandviken om vintern är mild.

Men engagemanget är stort, liksom dansglädjen. Frågan är om det blir dans i ytterligare 35 år.

– Det vet vi inte. Men vi håller på i några år till, ler Sune.

Annons: