Kärlekens virvlar hyllas i Ingvars sista sommarspel

Men säg varför rodnar Cecilia Lind? Det undrar Zebbe Andersson medan Lotta Sjödin och Mårten Hedborg dansar. Ffoto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

När man söker stundens sorger glömma, är gänget i Tors hammare redo. Imorgon, lördag, har de premiär för Ingvar Perssons sista sommarspel. 
Det utspelar sig på en gammal dansbana där både tangokavaljeren och Cecilia Lind tar en svängom.

Annons:

Gamla smedjan i Gammelstilla har återigen blivit en helt ny värld. Fönstren har fått en annan utsikt, målade björkar har växt upp och skenet från kulörta lampor färgar slaggstensväggen.

– Den här gången har vi mest rivit. Vi har tagit ned en vägg från förra året, och jämnat ut scenen som var i två etage. Nu skulle det ju bli en dansbana, säger Egon Björk som varit med och byggt.

Sommarens föreställning med föreningen Tors hammare heter Den gamla dansbanan och den stora, stora, stora, stora kärleken.

Det är en hyllning till de dansbanor som en gång fanns överallt, och till all kärlek som där glödde och gick i kras.

Låtarna är gamla godingar från hela 1900-talet.

För manus står författaren, serietecknaren och teatermannen Ingvar Persson.

Han skrev de flesta föreställningar som Tors hammare har satt upp, sedan starten 1987. Det här är hans allra sista.

Ingvar gick bort den 16 november förra året, 85 år gammal. Några veckor tidigare hade han presenterat sitt nya manus.

– Det var nätt och jämnt, men han hann göra klart. Det kändes vemodigt och först var vi i valet och kvalet om vi skulle köra eller inte, säger Linda Lundberg som är regissör.

– Men det är självklart att vi gör det. Det blir en hyllning till Ingvar och det är en ära att få sätta upp det sista han gjorde.

Manuset består, som de flesta andra, av repliker och några scenanvisningar.

Utan upphovsmannen blev det en ny utmaning att göra teater av texten, berättar Ingrid Elevall som är sufflös med järnkoll på alla repliker.

– Allt mellan replikerna, det som sägs mellan raderna, står ju inte med. Vanligtvis hade Ingvar varit med och förklarat, men nu fick vi klara oss själva, säger hon.

– Fast vi känner honom bra så det var inte så svårt.

16 skådespelarna, fem musiker och flera andra har jobbat med föreställningen sedan januari.

En dryg vecka innan premiär återupptogs repetitionerna efter sommarvila i juli.

Med blommiga klänningar och äppelknyckarbyxor på, blir första genomgången av andra akten något kaosartad.

Fnissen avlöser varandra, låttexter försvinner som i en dimma och mikrofoner ramlar under kjolarna. Men redan när låtarna får ett andra försök, går det betydligt bättre.

– När vi började igen funderade man, kommer vi att hinna? Men jag är faktiskt inte så orolig, säger Linda.

– Det här är jättekul. De flesta har varit med i många år och alla har något att tillföra.

Ingrid är inte heller orolig.

– En del kan replikerna, andra kan dem inte. Men det blir alltid skärpning på slutet. Om de glömmer så hjälper jag dem.

Den gamla dansbanan och den stora, stora, stora, stora kärleken har premiär imorgon, lördag.

Sedan spelas den sju gånger till i augusti. Tre föreställningar är redan utsålda.

Annons: