Kyliga sommardagar ger halvdant år för honung

Honungen är skattad, alltså skördad, och Kjell Holmgren har börjat göra vinter i bikuporna. Foto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

Det är ett halvdant år för Gästriklands bin.
– I stort sett har det varit för kallt. De har blivit inne för många dagar, konstaterar Kjell Holmgren som är ordförande i Biodlarföreningen Hedesunda-Österfärnebo.

Annons:

Föreningen har tre–fyra odlare som medlemmar i Österfärnebo, 13–14 i Hedesunda och två–tre i Årsunda.

Det är, på det stora hela, ett trivsamt område för bin att leva i.

– Det finns många ekologiska odlingar här, så vi har mindre problem med bekämpningsmedel än andra. Våra bin påverkas mer av luftföroreningar som vi tyvärr inte kan göra något åt.

Bina tillbringar vintern inne i kupan, i en klump runt drottningen. Där turas de om att värma sig nära mitten.

Mot slutet av mars inleder de våren genom att uträtta sina behov.

– De flyger ut en liten vända och tömmer tarmen. Då blir snön alldeles gulbrun runt kuporna.

När luften är 12–15 grader varm börjar insamlingen av nektar.

– De gillar vitsippor och sälg. Maskrosorna är en högsäsong.

– Blomningen på äppelträd och körsbärsträd är också populära. Och efter att första gräsvallen slagits kommer vitklövern. Om det är bra värme då, öppnar sig blomorna ordentligt och bina når in med sin korta sugsnabel. Då blir det mycket honung.

Bina jobbar bäst när temperaturen ligger runt 20 grader. Så varmt var det inte riktigt när sommaren stod i full blo. Det det har påverkat honungsproduktionen.

Vissa biodlare har lyckats hyfsat, andra har haft det svårare.

Säsongen påverkas dessutom av den kämpiga vintern, som gick hårt åt många bisamhällen.

– Det var väldigt hög dödlighet på vissa håll. I Järbo och Ockelbo var det flera odlare som miste många bin.

– Själv miste jag en tredjedel av mina samhällen, men det verkar som att kompisarna häromkring har klarat sig bättre.

Att bisamhällen råkar illa ut under vintern är vanligt. Sjukdomar och kvalster kan slå ut en hel kupa, och är svåra att motverka.

– Förr stod ofta två–tre bisamhällen på samma ställe. Nu är det vanligare med fem till tio nära varandra, så sjukdomar sprids lättare och når många bin.

Forskare tar hela tiden fram nya sätt att skydda bina. De skyddas också av lagar och regler – det är till exempel inte fritt fram att flytta bin, ens inom Gästrikland.

– Inom kyrkoförsamlingen kan vi flytta bin hur vi vill. Men om jag ska sälja till en odlare i Valbo, måste bitillsyningsmannen först kontroller att bina är friska.

Biodlarna når nästan hela Hedesunda och Österfärnebo med sina pollinatörer, men de hoppas att fler ska börja odla.

– Det finns helt klart plats för fler, och vi vill gärna att fler yngre ska börja. Vi ordnar kurser om någon är nyfiken.

– Vi säljer nästan all vår honung i byarna häromkring. Biodlingen betalar sig och ger tillskott, men det är framför allt intressant att hålla på med.

Kjell har odlat bin i åtta–tio år, men beskriver sig som ganska ny.

När han visar sina bikupor är luften sval och bina klättrar sömnigt och snällt upp på hans tumme.

– Man lär så länge man lever. Det säger en kompis som odlar här också. Han är över 80 år och började i fyrtioårsåldern.

Annons: