Österrikarna gav besked

Textstorlek:
Annons:

Alexander Van der Bellen, med bakgrund i den gröna politiska rörelsen, blir Österrikes nästa president. Österrike kunde ha blivit första landet i efterkrigstidens Västeuropa att välja en högerpopulistisk statschef. Så blev det inte. Europa höll andan och när valresultatet stod klart hördes liksom en utdragen utandning.

Utdragen blev också valprocessen där turerna har varit många. Först överklagades valresultatet för att sedan skjutas fram på grund av att klistret i valkuverten inte höll måttet. Det sistnämnda kan tyckas som en petitess, men demokratins principer – som valhemligheten – ska alltid respekteras oinskränkt. Att bristfälligt lim kan få ett presidentval uppskjutet är inte ett tecken på bristande demokrati utan på att folkstyret fungerar.

Österrike ska fortsätta att vara ett pro-europeiskt och öppet land, förklarade den nyvalde presidenten i sin första kommentar till att ha fått folkets förtroende att bli statschef. Han sätter därmed ljuset på en av valets huvudfrågor: öppenhet mot övriga Europa eller slutenhet och isolering. När populism och extrem nationalism vinner framgång på skilda håll i världen blir det särskilt viktig hur de europeiska länderna väljer, i synnerhet de mer etablerade och stabila demokratierna.

Österrike är med sitt förflutna inte vilket land som helt i sammanhanget. Tredje rikets folkuppviglare Adolf Hitler var bördig härifrån och Österrike har i modern tid haft en märkbar populistisk politisk rörelse med den bortgångne Jörg Haider som förgrundsfigur.

Mot bakgrund av den världsbrand som nationalsocialismen antände och därtill Förintelsens ofattbara fasor är det inte underligt att vänner av demokrati och frihet bävar när isolationistiska och populistiska tongångar åter hörs i kontinentens centrum.

Van der Bellens seger över den högerpopulistiske Norbert Hofer (FPÖ) är överraskande tydlig, vilket tolkas som att den politiska vinden i Europa har vänt. Det är dock för tidigt att ropa hej. Europa befinner sig vid något av ett vägskäl och ett avgörande presidentval återstår i stormakten Frankrike.

I Tyskland har Angela Merkel gett beskedet att hon kandiderar till partiledarposten – och därmed som förbundskansler – ännu en period. Ett välkommet besked i en instabil tid, men även i Tyskland frodas populism och ultranationalism, liksom stark kritik mot Merkels öppna och välkomnande hållning gentemot flyktingar och migration.

Dessutom: allt som nu sker i Europa sker i skuggan av Putins Ryssland och ett USA där Donald Trump snart intar Vita huset.

Mot den allvarliga bakgrunden är österrikarnas besked inte bara tydligt utan också extra välkommet.

Bo Höglander

Annons: