Textstorlek:

HÖGBO Med ett stort språng gör linderödsgrisarna entré i sitt nya hem i Högbo bruk. Där ska de böka i hagen hela sommaren.
I år testar bruket att föda upp egna linderödssvin och bidra till att lantrasen bevaras. 

Annons:

25 linderödssvin och 30 grisar av rasen duroc har mycket att upptäcka. De utforskar skogen, kutar övar gräset och provbökar jorden.

– Det skulle vara några fler linderödare men de behöver växa till sig lite. Det kan bli 66 grisar innan det är klart, säger Shania Longyard.

Hon är produktionsdjursansvarig på bruket och ansvarar också för fåren och de wagyukor som brukar gå där på somrarna.

Shania är grisarnas stora favorit. De kommer springande från alla håll när hon går in i hagen.

Linderödssuggan Klara är den första som kommer fram och hälsar. Hon är lugn och rar, vill gärna stå nära och bli kliad.

Klara flyttade in redan förra året.

När hon visade prov på sin stora personlighet blev Högbo bruk inspirerat att pröva att föda upp egna linderödsgrisar.

– Klara fick åka till Ockelbo och bli betäckt. Hon fick sex kultingar i januari och nu har de flyttat hit, berättar Shania.

Klara är inte bara charmig. Hon är också en genbanksgris och hennes kultingar är ett viktiga för bevarandet av lantrasen linderödssvin.

Den andra rasen i hagen, duroc, är en snabbväxande sort som blir större än linderödsgrisen.

Smågrisarna leker med varandra men delar upp sig lite efter ras när de gör längre exkursioner i hagen.

– De är faktiskt rasister. När de sover i sina hyddor delar de upp sig efter ras, säger Shania.

Hagen är noga planerad för att grisarna ska trivas. Det ska finnas vatten, åkermark att böka upp, lera som skyddar mot sol och insekter samt skog att gå in i när vädret är dåligt.

Hagen är 1,5 hektar stor.

– Det ska bli ännu större. Vi vill ha tre grishagar så att vi kan växla och låta marken vila, säger Shania.

Det är fjärde året som Högbo bruk har grisar. De började med tjugo stycken och har ökat antalet varje år.

Grisarnas kost är helt vegetabilisk. De får mat från växthusen, äter vasslen som blir över vid osttillverkningen och får grönsaker och bröd som blir över på hotellet. Den blandningen utgör hälften av maten. Den andra hälften består av kornkross.

Från september och framåt ska grisarna bli hotellmat.

– När det är dags tar vi sex stycken i veckan tills det är slut. Vi skickar dem till ett slakteri i Uppland, mellan Gimo och Knutby, säger Shania.

Men det är långt dit och grisarna är fortfarande små.

När de börjar känna sig hemmastadda i hagen upptäcker de varandra. Snart utbryter vilda slagsmål – det gäller att reda ut vem som bestämmer.

Grisar kan bli riktigt hårdhänta med varandra och bitas ordentligt. Det gäller att hålla dem under uppsikt och att anpassa skötseln efter deras sätt att vara.

Det är viktigt att de kommer till hagen samtidigt för att rangordningen ska etableras på ett smidigt sätt.

– Det blir lite lättare när vi har Klara här, som är större och äldre än de andra, förklarar Shania Longyard.

Ebba Pettersson

Annons: