Miljöpartiets värsta kris

Textstorlek:
Annons:

Ett parti i kris har kongressat. Interna slitningar, bottensiffror i opinionen och bristande trovärdighet i kärnfrågorna, tär på partimoralen. Kongressdeltagarna hade tydligen bestämt sig för att inte deppa utan låtsas som att det regnar. Enbart positiva kommentarer mötte frågvisa reportrar, i stället för analys och besked om vad nedgången kan tänkas bero på.

När detta skrivs befinner sig Miljöpartiet under riksdagsspärren. Det är inte svårt ens för oinvigda att se orsakerna till partiets kris. I två för MP viktiga frågor, miljön och flyktingpolitiken, har partiet närmast kompromissat bort sin själ. Uppgörelserna har fått många att ifrågasätta partiets legitimitet, inte bara externa bedömare utan även en del egna. De så kallade rebellerna är det tydligaste exemplet, en gruppering där flera riksdagsledamöter ingår.

Regeringens kovändning i flyktingpolitiken hösten 2015 med införande av gränskontroller och stramare asylregler, gick inte hem i Miljöpartiets djupa led. Partiets ministrar har inte förmått stoppa statliga Vattenfalls brunkålsäventyr i Tyskland. Flygskatten blev ett misslyckande, både i sak – eftersom den inte skulle få avsedd effekt – och opinionsmässigt.

Miljöpartiet har skolministerposten i regeringen men har ändå lägst trovärdighet bland partierna i frågan. Skolministern och språkröret Gustav Fridolin är inte längre den lysande stjärnan i partiet. Han klarade med nöd och näppe den senaste språkrörskrisen, då Åsa Romson avgick efter alla tanklösa uttalanden och ersattes av Isabella Lövin. Hon verkar mer stabil men är ingen röstmagnet.

Sammantaget har partiet misslyckats med att förvalta miljöministerposten i regeringen. Centerpartiet har gått om MP i trovärdighet vad gäller miljöfrågorna. Klimat- och miljöfrågorna är viktiga och det är tragiskt att ett parti med ordet miljö i namnet inte förmått leva upp till förväntningarna.

Flyktingpolitik och integration hör ihop. S-MP-regeringens pyramidala misslyckande kan ses av alla. Det tar upp till tio år för nyanlända att få fäste på arbetsmarknaden, våld och hedersförtryck florerar i problemområden, parallella samhällen med kriminalitet och skjutningar frodas. Den uppblossande konflikten mellan sunni- och shiamuslimer på svensk mark är också skrämmande. Om den rapporterade DN på söndagen i ett skakande reportage.

Gustav Fridolin har tappat markkontakten när han säger sig vara stolt över regeringssamarbetet med S. Han lyfter fram klimatpolitiken som en stor framgång och menar att MP har fått igenom flera lättnader i migrationspolitiken.

Efter kommande val ser han dock gärna att Centerpartiet och Liberalerna deltar i regeringen. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu är förutsättningarna för en sådan koalition minimala, särskilt som Miljöpartiets dagar i svensk politik tycks vara räknade.

Bo Höglander

Annons: