Blodfyllda mossor och träd tar revansch

Textstorlek:

En trösteplats, fristad eller naturkraft som hjälper prinsessor och tuggar i sig maskiner.Skogen lever som aldrig förr i svenska barn- och ungdomsböcker.

Annons:

Elsa Beskows Putte vandrar i blåbärsskogen medan Astrid Lindgrens Ronja erövrar Mattisskogen. Hennes föräldrar skickar ut henne för att hon ska fostras. Först blir hon rädd för grådvärgar och vildvittror, men Ronja övar sig metodiskt, hon övervinner sina rädslor och gör skogen till sin spelplan.

Även om skogen alls inte är något nytt inslag i barn- och ungdomslitteraturen har den kanske aldrig varit så vanlig och viktig som i fjol. I drygt 200 böcker ur fjolårets rekordstora utgivning har den en central roll eller funktion enligt Svenska Barnboksinstitutets årliga bokprovning och inventering. I ännu fler böcker finns skogen med i någon form.

Två tredjedelar av Sverige täcks av skog, den HAR betydelse, säger Lillemor Torstensson, verksamhetsansvarig på Barnboksinstitutet, som den enkla förklaringen till författarnas val av miljö.

Sagoskogen

Skogen intar en viktig plats i vårt kollektiva medvetna, konstaterar även ungdomsförfattaren Klara Krantz.

I en ganska osäker tid är skogen något som alltid funnits. I dag när världen framstår som ganska skör står skogen för något som finns kvar, även om det kanske är en myt, i dag är väldigt mycket ren industriskog, lika uppodlad som en åker, säger hon.

I hennes senaste bok, ”Under odjurspälsen”, är bilden av skogen, sagoskogen, ännu mer betydelsefull än de faktiska träden. Huvudpersonen Signe dagdrömmer om skogen och gör den till sin fristad. En plats där hon befrias från omvärldens blickar.

”Min kropp trivs här. Det spritter i den” tänker hon, men det betyder inte att skogen är självklar för Signe på samma sätt som för Ronja eller Putte.

Signe har en stadsmänniskas syn på skogen, hon känner den inte på riktigt, hon har mer en bild av vad skogen står för. Boken handlar också om gömma sig eller att visa sig som den man är. I slutet inser att hon inte behöver gömma sig i skogen, utan kan få vara ute i världen i stället, säger Klara Krantz.

Klimathotet

I hela utgivningen finns en underförstådd oro för klimathotet, konstaterar Barnboksinstitutets Karin Mossed, men just Signe är den som uttryckligen är rädd för vad som ska hända, och arg på en föräldrageneration som lämnat problemen efter sig.

I flera böcker blir skogen en konkret bild av människans rovdrift på naturen och under 2017 blev också ”skogsavverkning” för första gången ett ämnesord i barnbibliotekariernas sökkatalog. I den brittiska bilderboken ”Skogshuggarens skägg” låter författaren och illustratören Duncan Beedie djuren själva protestera mot avverkningen genom att knacka på och fråga skogshuggaren hur han har tänkt. Var ska de bo?

Svenska Lilian Bäckmans går längre. I sin parafras på Törnrosa, ”Sagan om Rosa rosen” (ur ”Tre feministiska sagor” för unga vuxna) låter hon oregerliga träd skydda den sovande Rosa från ovälkomna friare genom att tugga i sig deras skogsmaskiner.

”Pay fuckking back tajm” säger en sur gran.

Fullvärdig varelse

Skogen som hämnare och fullvärdig varelse i sig själv är också vanligast framför allt i ungdomsböckerna, konstaterar Barnboksinstitutet. I Madeleine Bäcks ”Jorden vaknar”, den andra delen i hennes skräcktrilogi och Gästrikesvit, äter sig grenar, rötter och blodfyllda mossor in hus.

Vad gör vi med det Sverige som blir över? Vad gör vi med landsbygden och naturen som glöms bort? När alla flyttar till städer distanserar vi oss från kunskaper som fanns förr, inte bara om hur man levde utan också hur man hanterade naturen, säger Madeleine Bäck.

Erika Josefsson/TT

Texten publicerad av:

Annons: