Sy-lan hölls på Folkets Hus i Järbo

Textstorlek:

– Ett sylan behöver inte vara centralt, det funkar bra på vischan, säger Annika Winterros från Sandviken.
Nyligen arrangerade hon sitt tredje sylan på Folkets Hus i Järbo.

Annons:

– Lokalen är superbra med bra ljus, säger Annika Winterros och tittar ut över lokalen där 15 ­kvinnor ömsom hukar över sina symaskiner, mäter tyg, nålar fast mönster, pressar fållar och pratar en stund med bordsgrannen.

De har kommit från halva Sverige till Gästriklands landsbygd för att sy en hel helg.

Precis som när ungdomar ­släpar med sig sina datorer och kopplar upp sig för att spela och ”lana” sida vid sida, har ­deltagarna tagit med sig sina ”syrum” till Folkets hus för att sy och umgås.

– En del har en hel maskinpark med sig. Oftast mer än en sy­maskin i alla fall, säger Annika som driver företaget och klädmärket c/o Winterros.

Hon har varit på en hel del sylan på andra ställen och tänkte att hon skulle ordna ett sylan på hemmaplan. När hon hittade ­Folkets Hus i Järbo bestämde hon sig och i maj förra året hade hon sitt första syarrangemang.

– Redan då frågade folk när nästa skulle bli, så jag bokade in ett i oktober, säger hon.

Visionen är att ha två sylan per år, en på våren och en på hösten. Varje gång blir det en långhelg, från fredag till söndag efter­middag.

Just den här helgen har hon ­assistans i köket så att deltagarna får frukost, lunch och middag och för att hon själv ska kunna delta.

– Det är blandat med folk. En del är syvana och andra är ny­börjare. Det har varit deltagare som aldrig sytt förr.

Det finns inget tema för lanet. Var och en syr det den vill och det kan bli bland annat ­gardiner, ­gosedjur, skräddade klänningar och barnkläder. Den här ­helgen syr de flesta kläder, några ­producerar massor av plagg, andra ägnar sig åt ett fåtal plagg med många utmaningar.

– Alla tar med eget material och så finns det ett loppisbord med tyger som man kan handla från, säger Annika som för ­stunden ­arbetar med en beställning på två syskonjackor i ett brunt blommigt tyg med gult foder.

I sitt företag har hon egna klädmodeller som hon syr upp på beställning. Bland annat kjolen ­Hökarängen, flugan Flen, tightsen Tierp och klänningen Ockelbo.

– De har fått namn efter ställen som betyder mycket för mig.

Allt som sys under lanet hängs upp för allmän beskådan på en klädstång mitt i lokalen. På så sätt kan andra deltagare inspireras och få idéer till nya syprojekt.

– Det är det som är roligt med sylan, att alla har samma intresse och delar med sig av olika ­kunskaper kring ett hantverk, säger Annelie Eriksson från Sandviken.

I Järbo gör hon sitt åttonde sylan.

– Sylan ger en skön boost. Vi är i olika åldrar och alla är bra på olika saker. Alla peppar och lär sig av varandra.

– Jag har exempelvis lärt mig använda den här, säger hon och håller upp en fästnål som används för att fästa tråden i en overlocksöm.

Annelie har flera syprojekt pågång, bland annat byxor, kjol, ­tunika, kappa och necessär.

– Man ska passa på att ge sig på nåt som är lite komplicerat. Det finns alltid nån att fråga om man kör fast, skrattar hon.

Bredvid Annelie sitter Pernilla Gestholm som åkt ända från ­Falun. Hon är på sitt första sylan.

–Jag gillar att prova nya ­saker. Jag har alltid velat sy men inte haft tid. Kanske blir det här en början, säger hon och måttar ihop ett blommigt liv till grå ärmar i en topp.

Lena Johansson har åkt ännu längre, från Jämtland, för att ­delta.

– Jag har min dotter i ­Sandviken och hon fick med mig på det här, säger hon och dyr fast en ficka på en tunika.

I vanliga fall syr hon mest i lappteknik, men sedan barnbarnet kom har hon blivit sugen på att sy kläder.

– Jag köpte mig en overlockmaskin så nu syr jag en del till lilla barnbarnet. Och till mig själv. Man hinner mycket när man kan ägna en hel helg åt att sy. Det känns lyxigt, säger hon.

Annons: