Kalevi glädjer obygden med mopeder

Textstorlek:

Mopeden räddar landet från stugsittande, enligt Kalevi Brandhed.

Annons:

Det finns ett intagningskrav för den som vill bli medlem i Obygdens mopedklubb i Tjärnäs:

– Man ska känna nån som har hört talas om nån som har sett en moped, säger grundaren Kalevi Brandhed.

Lyckligtvis har han en hel del bekanta som lever upp till beskrivningen.

Ett och ett halvt år efter starten har Obygdens mopedklubb 128 medlemmar. Klubbhuset finns i Kalevis garage. Där är det träff på onsdagar för ett glatt och blandat gäng.

– Vi har allt de flesta yrkesgrupper i gänget. Det är bra. Jag styr dem så att alla får prata.

Fika är obligatoriskt, aktiviteterna varierar.

Vissa onsdagar kommer det gäster som visar och berättar. Ibland blir det musik, ibland mest prat. Ibland ägnar sig gänget åt intensivt skruvande.

– När någon fått tag i en gammal moped hjälps vi åt. När alla tar varsin grej blir vi klara på en halvtimme. Vi blir så lyckliga när vi hör motorn gå igång! Då har vi återuppväckt mopeden från de döda, skrattar Kalevi.

Klubben åker på studiebesök och marknader. Ibland tar de en tur, med både moppar och bilar, längs Pråmleden och besöker Jarmo Halltus nostalgicafé. Många aktiviteter blir det.

Syftet med alltihop är glädjen. Att medlemmarna ska ha det bra tillsammans. Men idén till mopedklubben kom när många kära vänners anhöriga gick bort.

–  Då måste livet fyllas med mer än syre. Vi har gemensamt fått fart på ett 30-tal mopeder, berättar Kalevi.

– Och på tal om det tror jag att mopeden har räddat landet från stugsittande.

Kalevis moppeintresse är lika smittande som det är långvarigt.

– Jag är finne från början, från en familj med åtta ungar. När jag var 14 år pantade jag flaskor och fick ihop 20 kronor. För dem fick jag köpa två kartonger mopeddelar av en granne, Tony Wrethling som blev riksspelman senare.

Kalevi plockade med prylarna, vecka ut och vecka in. Sparade pengar till delar som behövdes, byggde vidare. Fick ihop till en körbar moped.

Två månader före femtonårsdagen var mopeden klar.

– Då ritade jag upp en kalender med fyra rutor på varje dag, så jag kunde kryssa i när en en fjärdedel av dagen hade gått.

Kvällen innan födelsedagen gick han tidigt i säng.

– När klockan slog tolv åkte jag ut på mopeden. Det var regnigt och eländigt, men jag tog en lång tur. Runt Åshammar och Kungsgården.

Precis där, i femtonåringens första möte med friheten på landsvägen, finns det som Kalevi vill komma åt med mopedklubben.

– När gubbar blir gamla, slutar jobba, prostatan krånglar, bäst före-datum passerar… Då kommer nostalgin. Då behöver man tankarna som man hade när man var femton. Glädjen till livet!

För femtonåringen innebär mopeden att farten ökar.

För pensionären är det tvärt om – men enligt Kalevi är effekten den samma.

– Innan pensionen har du kört för fort. Du vet inte vad grannen har för gardiner. Det ser du när du puttrar fram på mopeden. En ny värld öppnar sig!

– Det ger bra vibrationer i prostatan, skrattar han.

En annan fördel med klubben är den sociala samvaron. När medlemmarna träffas ofta får de bättre koll på människorna de har omkring sig.

– Och koll på samhället! Någon vet när det blir konsert i Torsåkers kyrka, någon annan när det är mässa på Göransson arena. Vi är så dåliga med datorn så vi behöver det här för att hålla oss ajour med vad som händer.

Kalevi kan konsten att förena nytta med nöje tillsammans med andra.

Han har alltid engagerat sig i det – genom att ploga skidspår, starta föreningar, ordna aktiviteter åt barn och unga, hjälpa till i motorföreningar och så vidare.

Så blev han också Hofors kommuns allra första eldsjäl, när priset var nytt år 2011.

– Det var roligt! Men allt det här ger mig så mycket, också. Jag blir glad av andras glädje. Och det betyder mycket att umgås på det här sättet. När vi träffas ofta blir vi rädda om varandra och hjälper varandra.

Obygdens mopedklubb har ett problem: Reservdelarna är svåra att hitta.

Det är många som håller på med gamla mopeder och behöver samma delar. Samtidigt som många andra slänger bort mopeder och delar.

– Ring eller besök oss istället för att slänga! Vi kan aldrig få för många gamla mopeder, uppmanar Kalevi.

Som grundare till Obygdens mopedklubb kan han konstatera en sak: Det går åt mindre medicin mot olycka, när man håller hjulen snurrande och har det trevligt tillsammans.

Annons: