Musikkårerna tar ton för våren

Textstorlek:

Vintern har rasat och Göran Wikenius har letat fram en gammal skatt i notsamlingen. Det spritter om musiken som Valbo-Sandvik musikkår valt ut till sin Valborgskonsert i Strömsbro i morgon.

Annons:

– Det står piano! Då ska ni inte ta i så där mycket. Försiktigt!

Med dirigentpinnen i högsta hugg lockar Göran Wikenius fram toner som kan få blåsipporna att slå ut.

I Längtan till landet ska det vara annat ljud i skällan.

– Tänk på hur en manskör åter: ”Vintern rasat da, da-da, da-daa-da”. Det ska inte va någlot ”da, la-la, lalaa-la”.

Musikerna som samlats i Betlehemskyrka hänger med och letar reda på de rätta klangerna.

Det är Valbo-Sandvik musikkår som övar inför konserten Vårtoner, som de ska framföra i Strömsbro kyrka på Valborgsmässoafton.

Valbo Musikkår och Sandvik musikkår, bildade 1893 respektive 1900, började samarbeta i början av 2000-talet.

De brukar ge konserter under två olika namn.

När Valbokåren arrangerar, blir det Valbo-Sandvik musikkår. När det istället är Sandvikengänget som drar i trådarna kallar sig allihopa för Sandvik-Valbo musikkår.

Parallellt med vårkonsertsrepetitionerna förbereder de sig för att tåga på första maj i Sandviken.

– Då samlar vi ihop många blåsare. Från Bessemerblåsarna, storband och andra, berättar Rolf Wahlman.

Samarbetet med Bessemerblåsarna, Kulturskolans avancerade blåsorkester, kommer väl till pass på Valborg. Elever från högstadiet och gymnasiet fyller ut i stämmorna.

– De hade lite ont om klarinetter, så jag hoppar in som förstärkning, säger Lukas Andersson.

Strömsbro kyrka ska klinga av flera välbekanta musikstycken: Leksandslåtar, Roslagsvår och Vals Boulogne av Gösta Nilsson, bland annat.

Men det är en pärla ur arkiven som fått ge namn åt konserten.

– Det känns extra kul att kunna spela potpurriet Vårtoner. Det spelade vi för länge sedan i Åshammars musikkår. Sedan har det varit borta. Men i vintras hittade jag noterna igen, berättar Göran.

Han har dirigerat kåren i en dryg månad. Den tidigare dirigenten, Jan Wikegård, avtackades i mars. Han återfinns nu i orkestern med sin basklarinett.

– Det känns lite ovant. Förr har jag ordnat med allting vid en konsert, och så har jag dirigerat i en evighet, kommenterar Jan och ser ganska nöjd ut

I vårkonserten ingår också ett vårtal av Petter Nordlander.

När de sista tonerna klingar ut har våren anlänt, och det serveras kaffe i församlingshuset.

Annons: