Starkt öde besjungs på Lyran

Textstorlek:

En kvinnas kamp mot överheten på 1800-talet ekar än idag i sonsonen Dan Anderssons dikter. På Storvikskvällen 11 maj blir hennes berättelse levande på nytt, genom en annan släkting.

Annons:

”Men ve oss, för sent ha vi gått ur vår grav / för att krämares domare bli – / de män som skuro vår plågas stav / äro döda och vandra som vi. ”

Versen som avslutar Dan Anderssons dikt Gengågare kokar av generationers vrede mot maktfullkomliga bruksherrar.

Men så var hans släkthistoria också full av envis kamp mot sådana män.

Det ska Dans barnbarn Maria Sedell berätta om på Lyran i Storvik den 11 maj. Fast då är det Dans farmor som står i centrum.

Anna-Stina Knas bodde i Bränntjärn, på gränsen mellan Örebro län och Kopparbergs län. Där höll hon sig kvar med näbbar och klor, trots återkommande hot om vräkning efter att hennes man blev för sjuk för att arbeta.

Anna-Stina blev änka den 6 mars 1858. Då hade hon att på egen hand försörja fem barn – bland annat genom att sälja tjärstickor för tre öre styck till gruvarbetare i Grängesberg. Samtidigt letade bruksägarna efter sätt att driva bort familjen från marken.

När det såg som allra mörkast ut, fick Anna-Stina Knas en idé.

Det är en berättelse om en nästan ofattbart stark kvinna, som ska gestaltas på Storviksvällen.

Anna-Stinas barnbarnsbarnbarn Maria Sedell står för berättandet. Med sig på scenen har hon Andreas Jacobsson som spelar cello i folklig ton.

Kvällen avslutas med några av Dan Anderssons visor. De framförs av Torgunn Jansson och Åke Edvardsson.

Tips: Många av Dan Anderssons verk finns att läsa på Projekt Runebergs hemsida.

Annons: